Hej Mina Julvänner❤.
Jag har dragit mig för att skriva detta inlägg, och jag gör det nu med en klump i magen och ett tungt hjärta. Min älskade gamla 13-åriga vän, min älskadeTyson❤, blev sämre i kroppen under veckan och jag var tvungen att åka med honom till veterinären. Hon undersökte honom mycket noggrant och konstaterade att i princip alla hans leder började ta slut och att hon i allmänhet rekommenderade att han skulle få somna in. Jag hade dock talat om att jag var sjukskriven och led av ångest och depression och väldigt gärna ville att han skulle få möjligheten till en sista jul med mig, så hon sade att vi kunde pröva att ge honom smärtlindrande och anti-inflammatorisk medicin för att se om han skulle svara på det och på så sätt få ett par månader till utan smärta.
Det var fruktansvärt att höra hennes ord, men jag har ju tyvärr väntat på och fasat för att detta skulle ske...💔. Den här underbara trogna bästa vännen har funnits vid min sida genom HEEELA min sjukskrivning och genom alla mina jobbiga år och gett mig kärlek och trygghet när jag som bäst behövde det...så att föreställa mig mitt liv utan honom är väldig tungt. Och jag måste erkänna att jag också är lite rädd för hur jag kommer att må utan honom vid min sida. Tack och lov har jag i alla fall mina andra två busfrön så helt ensam kommer jag inte att vara.
Vi lämnade veterinären efter att Tyson hade fått en första dos med medicin och vi hade fått en ny tid om två veckor. Sedan åkte vi (mamma körde oss) direkt till ÖoB där jag med mammas ekonomiska hjälp kunde köpa lite av hans favorittuggis och favoritgodis, och sedan hämtade vi ut medicinen. Veterinären sade att jag kommer att märka om medicinen hjälper inom 1-2 dygn...och det verkar faktiskt som den har hjälpt honom en hel del.
Han rör sig bättre och lättare vilket är underbart att se. Det innebär ju dessutom att han kanske kan vara med och fira jul med mig en sista gång, och att vi bland annat kan ha en supermysig sista julaftonsmorgon tillsammans full av massor av inslaget hundgodis och stora inslagna paket med tuggben. Dock kan ju hans tillstånd förändras snabbt så just nu lever jag timme för timme och dag för dag. Jag har en konstant närvarande klump i magen, gråten kommer och går, aptiten har helt försvunnit och jag sover jättedåligt och ligger och vrider och vänder mig i sängen medan tankarna och känslorna snurrar konstant i skallen. Vad som än händer så kommer han att få somna in i januari så han och jag lever på lånad tid just nu.
När vi åkte ifrån veterinären föreslog min mamma att vi skulle fira 'Hundarnas Julafton' nu i november om medicinen inte skulle hjälpa så att jag ändå fick fira någon form av jul med honom och den tanken var såå fin och trösterik så det blev bestämt där och då. Jag är överhuvudtaget så tacksam för min underbara familj och mina fina vänner som verkligen har stöttat och hjälpt mig och förstår hur jobbigt denna situation är för mig. Och jag kände mig så ledsen över att han kanske inte skulle få öppna sin paketkalender som jag hade tänkt mig, men syrran föreslog att jag kunde ju fixa en 'novemberpaketkalender' till honom istället. Nu finns ju förhoppningen om att han kanske kan få paketkalendern som tänkt, men jag har ändå börjat slå in ett tuggis var till dem varje dag så att de redan nu får nöjet med att nosa på och öppna paket och sedan äta upp det goda innehållet.
Och lika gott och roligt som de tycker det är med paketen, lika roligt har jag när jag ser deras glädje och nöje när de sliter i julklappspapperet och letar efter sina godsaker😍.
Allt detta jobbiga som har hänt de senaste dagarna har gjort att jag helt har omvärderat årets jul och julfirande. Tack och lov har jag inte tappat julkänslan helt, utan det har tvärtom hjälpt mig att pyssla med lite enkla julsaker. Jag har tagit fram alla julstjärnor och julgardiner och håller på att julpynta för fullt trots att det är så tidigt. Jag vill bara känna att det är jul hemma och att Tyson är vid min sida. Jag är väl medveten om att jag inte kommer att orka hålla på med julen vissa dagar framöver, utan att jag då bara kommer att vilja krama min älskade vän och mysa med hundarna i soffan och gråta en skvätt. Då kommer det vara VÄLDIGT SKÖNT att de flesta juldekorationer är på plats redan. Det enda som definitivt får vänta till den vanliga tidpunkten, i.e. vid Nobel, är en färsk julgran i vardagsrummet.
 |
Köksfönstret i sin julskrud...samma som varje år.
|
Och jag känner inte den minsta stress över julen längre...ingenting med julen kan ju bli värre än att ta farväl av den mest trogna vän jag någonsin har haft så det blir som det blir med Adventsfikat och julmaten. Jag gör det jag orkar och klarar av och det jag känner att jag har tid för, men det viktigaste är tiden med honom och kunna njuta av julen i lugn och ro.
Jag har faktiskt lyckats baka två saker de här dagarna. Det första var dessa vrålgoda saffransbullar med apelsinsmörkräm. Normalt sett gör jag någon typ av saffransbulle UTAN russin till Adventsfikat och sedan bara massor av lussebullar med russin till mig och syrrans familj. Dock är jag just nu inte det minsta sugen på lussebullar med russin eftersom jag helt har tappat aptiten...men dessa bullar var verkligen en hit. Så kanske blir det bara sådana här saffransbullar i år...vad vet jag?!
Dessutom har jag bakat
NON-STOPKAKOR som hela min syrras familj älskar.
Eftersom jag började i sådan god tid med alla julförberedelser i år så är jag redan klar med syrrans paketkalender...
...och jag är nästan klar med mammas paketkalender också. Överhuvudtaget så har det varit rogivande att slå in julklapparna och det gör jag allteftersom och ligger bra till med dem i stort sett.
Jag har också funnit sätt att använda de juliga pärlplattor som jag satt och pärlade för ett antal år sedan.
När det gäller julbloggen i stort så har jag väl tänkt fortsätta blogga i den mån jag orkar den här säsongen. Jag vet inte riktigt hur det blir; allt beror på mitt mående och Tysons. Dock känns det extra viktigt att dokumentera allt med hundarna den här julen så jag ska försöka använda julbloggen till det.
De senaste åren har jag ju även haft ett jullotteri runt den här tiden men det blir inget med det det här året. Jag har just nu varken tid, lust eller pengar till det. Det känns lite tråkigt för det ger mig mycket glädje att få leka lite jultomte här på julbloggen, men i år behöver jag lägga mina begränsade resurser på annat som ni säkert förstår.
Nu blev detta världens längsta inlägg, men det är väldigt mycket tankar och känslor i mitt liv just nu och jag ville att ni alla skulle få veta hur det ligger till här i Våran Lilla Julvrå.
Julen kommer i år också och jag bara hoppas att jag kan få dela den en sista gång med min älskade Tyson❤.
Annie
