lördag 13 juli 2019

Första jobbiga delen av 2019 och juliga tankar framåt

Hej Mina Fina Julvänner💝!

Hur har ni det så här mitt i högsommaren? Även om solen har lyst idag och det har varit varmt och skönt så har det allmänt sett varit ganska dåligt väder här i mellersta Sverige den här sommaren. Det var till och med så mörkt, kallt och ruggigt (för att vara sommaren) för några veckor sedan att jag tände doftljus och satt och myste i soffan under en filt. 


För min del har det inte varit något problem att vädret har varit sådär eftersom jag bara är hemma och gärna slipper en gassande eftermiddagssol som förvandlar mitt vardagsrum till en bastu, men jag kan tänka mig att många skulle vilja ha lite mera sol och värme...men än finns det väl tid för det.

Häromdagen gjorde jag och syrran något som bara ni mina vänner skulle förstå. Vi hade en liten filmmyskväll tillsammans och båda två kände vi för att titta på julfilmer😲😊. Jag brukar inte titta på julfilmer mitt i sommaren, men det här året har varit så jobbigt och annorlunda att alla sådana självbestämda 'regler' har försvunnit ut genom fönstret. Dessutom har bra julfilmer en typ av myskänsla och värme som är svår att hitta i andra filmer...fast det är kanske för att jag gillar julen som jag känner så. Hursomhelst, syrran var en snäll syster och hängde på mitt julfilmsbehov❤.


Vi hittade filmerna på C-more - och de hade flera julfilmer som vi INTE har sett förut (jippiee!) -  och först tittade vi på The Tree That Saved Christmas och den var riktigt gullig konstaterade vi efteråt. Kärlek, familjemys och julkänslor och snö på en julgransfarm...och snygga karlar! Perfekt!


Sedan tittade vi på filmen I'm Not Ready for Christmas, och jag måste bara säga att titeln är totalt  missvisande och har ingenting med filmen att göra. Filmen handlar om en karriärsstjej som är duktig på att ljuga små och stora vita lögner, men tomten och hennes systerdotter ordnar så att hon bara kan säga sanningen. Riktigt rolig film förutom julstämningen så den gillade vi också😊.

Så...hur har er första del av året 2019 varit?

För mig har det varit ett riktigt skitår om jag ska vara ärlig.
En nära familjemedlem har fått ett riktigt jobbigt sjukdomsbesked, min tv pajade så jag fick beställa en ny på avbetalning och flytta om hela vardagsrummet för att den skulle få plats...


Min syster fick ta farväl av hennes älskade lilla Vicky...


...och min svåger var med om en riktigt allvarlig trafikolycka.

Men det som har varit allra värst är att jag fick säga adjö till min älskade Tyson den 2 maj💔💔💔. Han mådde någorlunda bra med medicin de första månaderna på året men sedan började hans organ lägga av och han sade till mig att han inte orkade något mer💔.


Han fick ett jättefint avslut med alla han tyckte om, hans favoritaktiviteter (det han orkade) och massor av korv och glass, men att säga adjö till honom är en av de värsta sakerna jag har upplevt och ingenting är sig likt sen den dagen. Det är svårt att sätta ord på hur mycket han betydde för mig men jag försökte sammanfatta det på min VARDAGSBLOGG :

Jag vet att jag sade detta till dig 1000-tals gånger, men jag älskar dig så mycket. Jag är så otroligt tacksam för allt du gjorde för mig. Du stöttade mig, du älskade mig, du beskyddade mig, du hjälpte mig, du tröstade mig, du lugnade mig och livet kändes alltid tryggt när du var vid min sida. Jag kunde inte ha haft en finare hund och vän än dig och jag är så oändligt tacksam för alla underbara år vi fick tillsammans. 



Förra söndagen skulle han ha fyllt 14 år.


Det här en av de sista korten jag tog på mina tre älsklingar tillsammans.


Utan Tyson vid min sida känns allt så annorlunda. Det är ett hål i mitt hjärta och min själ, och förutom att gråta och sörja och gråta och sörja så har jag mest virkat och tittat på tv de senaste månaderna för det är allt jag vill och har lust att göra. Jag är så tacksam för att jag fortfarande har de andra två som sällskap och i framtiden kommer det att bli en ny stor hund - har redan namnet klart - men just nu är det så tomt utan honom (fast jag känner av hans själ här hemma) och livet går på sparlåga.


När jag tänker på den kommande julen och alla juliga aktiviteter så känns även det annorlunda i år. Just nu finns inte glädjen och lusten där för att ställa till med stora julfiranden och vara hela familjens julgeneral. Istället drömmer jag om att ha en superlugn decembermånad med enbart handarbete i soffan och sport och julfilmer på tvn. 

Den här känslan kan ju förstås förändras, det är jag medveten om, men jag har aldrig känt så här förut. Bara tanken på att stressa runt i flera veckor för att fixa Adventsfikat...😫. Självklart vill jag ha ett Adventsfika, men kanske jag kan köpa det mesta? Eller ha Adventsknytis? Jag har lekt med tanken på att ha pepparkaksprovsmakning och köpa massor av olika sorter...men det blir ju lite enformigt, speciellt för de som inte är så förtjusta i pepparkakor😁. Och inte känner jag ett dugg för att gå ner i källaren och gräva fram AAALLLT julpynt i år; kanske räcker det med virkade juldukar, julfiltar, julbelysning och köpta julblommor? Och en gran förstås. Det kommer ju ändå inte kännas rätt här hemma utan Tyson.

Vi brukar ju fira jul med pappa och hans fru hemma hos mig, men i år känner jag mig väldigt lockad av tanken att flytta det julfirandet till syrrans hem. Det är ALLDELES för mycket jobbiga förberedelser och slit som inte alls tilltalar mig. Och jag har ingen lust att GÖRA årets julklappar eftersom jag just nu bara vill pyssla med sådant som jag verkligen känner för, så jag drömmer om att köpa en massa presentkort att lägga i julklapparna istället...! 
Ja, jag antar att den som lever får se hur det blir med årets jul. Men eftersom jag sitter och skriver här på julbloggen redan nu så känns det i alla fall som att jag kommer att julblogga. Det är ju bara här jag verkligen kan ventilera alla känslor och funderingar jag har runt julen...

Nåväl, det var allt från mig just nu. Nu vill jag höra om er😊.
Hur har erat 2019 varit hittills? Vad har ni för tankar runt den kommande julen?

Julkram,

Annie🎄🤶❤

10 kommentarer:

  1. Beklagar allt som har hänt hos dig, kram <3
    Trevligt med ett inlägg från dig även om det är många sorgliga saker du berättar. Du gör helt rätt i att titta på julfilmer, "jul i juli" ;) och att anpassa julen efter vad du känner och orkar och saker kan ju ändras under tiden.
    Själv har jag också haft ett tufft år, vill inte skriva i min egen blogg då anhöriga läser den men det började ju med att min morfar gick bort och inom loppet av några minuter fick min mormor cancerbesked och sedan fick vi veta att det var cancer som tagit min morfars liv också. Mormor har opererats trots sin ålder, därefter har hon fått två mindre stroker. Även min pappa har fått en allvarlig tumör men där fick vi tack och lov lite positiva besked innan helgen. Jag känner lite som du gör, att det kan vara mysigt att njuta av julen på film och lite enklare än vanligt. Vet inte hur mycket jag orkar fixa men vi får se. Just nu gör jag inte så många knop, inte mycket som känns kul just nu.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du <3 Jag lider så med dig; jag har undrat hur du och din familj har det...Vi kanske kan höras mera innan din semester är slut.
      Det är skönt att ändå kunna ha julbloggarnas värld där man kan ventilera mycket som man går och funderar på under året (som 'vanliga' människor tycker är knäppt) och där det finns så många underbara likasinnade människor som stöttar och förstår <3!
      Vi får fortsätta att kämpa på och hoppas på en bättre avslutning på 2019 än vad första halvan var...
      KRAM <3 <3

      Radera
  2. Hej, jag har ju följt dig länge och din julblogg är en av mina jultraditioner :)
    Jag hoppas och tror att din höst kommer att bli fin så du får den där julkänslan som är så härlig. Annars blir det nog bra ändå.
    Att vara hundägare innebär ju tyvärr att man får ta många avsked under livets gång. Jag har det med mig varje gång jag välkomnar en ny familjemedlem.

    Jag har som sagt börjat tänka lite på julen och ska försöka ha en så lugn och mysig jul som möjligt utan stress :) Tycker bäst om oktober egentligen, ingen snö och allt håller på att starta upp :)

    /Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men goa du; vilka jättefina ord <3! Jag känner mig otroligt hedrad av att du ser min lilla julblogg som del av dina jultraditioner <3 <3 <3! Det värmer så mycket mitt i all sorg och allt elände...
      Jo, man vet det men han var min första pälskling och en så OTROLIGT klok individ och vi förstod varann innan och utan... Jag tror aldrig jag kommer att ha en så underbar hund som honom igen.

      Visst är det ändå lite mysigt att tänka på julen redan nu:=D Tända juligt doftljus och kanske baka något med lite julsmaker...
      Kram!

      Radera
  3. Vad tufft att behöva lämna en av dina pälsklingar. :( Hoppas du kan göra julen till din och inte känna dig pressad av alla "måsten" och traditioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla <3! Ja, det var bland det värsta jag har varit med om...och då har jag varit med om en hel del om man säger så....
      Förlusten av honom och den smärtan har gjort att så mycket annat inte verkar spela så stor roll vilket inkluderar julfirandet. Allt har liksom fått ett annat perspektiv nu...
      Kram<3

      Radera
  4. Beklagar för det tråkiga <3

    Ibland kan det vara bra att försöka tvinga på det vanliga trots att det känns tufft men du ska såklart lyssna på kroppen och inte göra något som känns helt fel.

    En lugn jul med handarbete, mysiga julfilmer och enkel juldekor låter mer än tillräckligt.

    Julkämpakramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo du har helt rätt; ibland känner man inte för något som i slutändan blir riktigt bra... Vi får se hur det blir och vad jag kommer att behöva för att må bra hela julen lång...
      <3

      Radera
  5. Åh vad tråkigt, så fin han var <3 Känner igen känslan från när min Vilma gick bort innan julen, man är djupt tacksam för att de fick bli så gamla men det är en stor bit av hjärtat som försvinner med dom - livet blir helt annorlunda. Utan hundarna i livet vore livet inte mycket, de betyder ju allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Hundar gör livet värt att leva och jag vet inte om jag hade tagit mig igenom det senaste årtiondet om jag inte hade haft Tyson vid min sida. Del av mig tror nästan att han kämpade på så länge för att han kände att jag inte skulle klara mig utan honom om han hade lämnat mig för tidigt... Den underbara hunden var 'one-in-a-million' och min själsfrände <3

      Radera

Jag blir jätteglad om du lämnar en kommentar:)
Julkram!